ursh, håkan satte sånna spår i mitt hjärta.'
i väntan på att marie wallin skulle vakna så sprang jag några kilometer imorse, när hon väl vaknat så vart det en skön promenad. Jag förundras verkligen över den här veckan, orkar nog tyvärr inte åka ner i falun iaf.
det får bli nästa vecka. min kropp börjar säga ifrån lite grann, smärta.
kväll hoppas jag på en skön kväll, utan någon som helst ångest. Jag tycker den här morgonen har gjort sitt.
jag och marie missade såklart bussen ner till irina
så jävla typiskt, så nu väntar vi på att ett par grabbar ska durscha klart, så att vi kan åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar