Ondskan

jag har en sån där tom känsla i kroppen idag, verkligen skitjobbigt. Men jag vet inte vad det är som skriker där inne. svårt att veta ibland. Hade två sköna dagar i falun iaf, gick jättebra på båda träningarna, dock lite bättre onsdags. nu när jag äntligen fått börja spela hockey, varför ska jag då behöva känna såhär?

Det är så mycket som hänt som jag önskar inte fanns. att det bara flöt bort och jag slapp tänka på det. jag hatar när känslorna ska behöva styra så mycket. att inte allt man gör känns bra. ibland önskar jag det. Men man lär ju sig av sina misstag, det säger alla. men jag tror inte alltid på det. Ibland blir det nog bara värre. och ibland önskar jag att jag inte heller satt och skrev den här smörjan.

Men nu när jag ändå sitter och skriver så vill jag bara säga förlåt. till en vän. vet inte varför jag säger det. men nu gör jag det ändå. jag säger det till mig själv, min andra sida, mitt inre jag. allt jag skriver här skriver jag endast till mig själv, så att jag fattar någonting. men det gör jag fan inte.

Jag älskar någon, det har jag gjort länge nu. eller jag älskar flera såklart. men inte så mycket som jag älskar den här. jag vill slita i den, krama den, sparka på den, sakta såga i den, skrika på den, älska den. jag hatar den mer än nått annat. den här känslan är ganska jobbig, det tycker nog fler än jag.

Nej, nu ger jag mig. ska försöka att tänka om lite grann. Tänka att jag ska träffa några av mina underbara vänner ikväll. ha det, om någon nu läser denna värdelösa skrift.